Mr. Blue Fox – Jori Isomäki – del 2
- Skriven av Mårten Andtbacka
- torsdag, 09 juli 2020 21:35
Här är del två av intervjun med Jori Isomäki. Du kan läsa om Joris sista VM-turnering, om hur nära han har varit att spela i den högsta ligan i Sverige, FM-guldet med SPV och den framtida tränarkarriären.
Jori Isomäki säsongen 2015-2016 som blev hans sista som spelare i Blue Fox.
Foto: Glenn Hägg
Efter VM 2002 valde Jori att skriva kontrakt med Blue Fox som nu var nere i division 2. Även Johnny Ojala och Erno Tyni valde Blue Fox.
- Jag kände att jag hade rest så mycket. Det var också ett lätt val när både Jope och Erno kom tillbaka. Seriespelet i division 2 gick bra och efter kval tog vi oss tillbaka till division 1.
Erno Tyni, Johnny Ojala och Jori Isomäki återvände inför säsongen 2002-2003 till Blue Fox.
Foto: Jakobstads museum
Sen följde ännu två säsonger med Blue Fox i division 1.
- Jag fick klara indikationer från landslagsledningen inför VM 2004 att om jag spelar i division 1 så har jag ingen chans att ta en plats i landslaget. Lite besviken är jag så här i efterhand att jag inte ens fick en chans att visa upp mig på ett läger. Jag vill påstå att jag var i minst lika bra skick som jag hade varit två år tidigare. I Blue Fox hade jag betydligt mera spelminuter än vad jag hade haft i ligan. Jag vet att i Sverige har man haft en annan syn på serienivån och där har man haft spelare från nästa högsta serien som platsat i landslaget.
Inför säsongen 2005-2006 valde Jori att teckna kontrakt med SPV från Seinäjoki och återvände därmed till ligan.
- Jope hade spelat där redan säsongen före och SPV hade ett bra lag på gång. Jag kände att jag ännu ville uppleva den absoluta toppen i landet och så ville jag ännu försöka ta en plats i landslaget.
Jori inför Innebandy-VM 2006 i Sverige.
Foto: Finlands innebandyförbund
Det lyckades och Jori blev kallad till innebandy-VM 2006 som skulle gå av stapeln i Sverige.
- Jag brukar inte så ofta tänka bakåt på sådant som har varit, men VM 2006 är jag faktiskt besviken på. Jag fick spela i den bästa femman som fanns just då, med Tero Tiitu, Mika Kohonen och Mikko Kohonen i anfallet och med Vesa Punkari som backpar.
- Jag tycker att vi var klart bättre än Sverige i finalen, men ändå förlorade vi. De fick matchen dit de ville. Jag har aldrig sett den matchen efteråt, men jag har en bild på näthinnan från ett av Sveriges mål att domaren redan har blåst för hög klubba, men när bollen går i mål signalerar han för mål. Den sekvensen skulle jag gärna se igen. Kanske jag måste söka upp den någonstans? Vi var inte helt nöjda med domarinsatsen efter den matchen.
Jori i kamp med Niklas Jihde i VM-finalen mot Sverige.
Foto: Finlands innebandyförbund
För Jori var det självklart att återvända till Blue Fox när Stjärnhallen stod klar.
- Jag kände att nu har jag gjort mitt på den högsta nivån. Naturligtvis var det även bekvämt att komma tillbaka och bara ha några hundra meter till hallen.
Andra säsongen tillbaka i Blue Fox drabbades Jori av en svår skada när korsbandet gick av. Funderade han alls på karriärens fortsättning i det skedet?
- Nej det fanns ingen tanke på det. Jag skulle absolut tillbaka. Det var helt säkert.
En spelare av Joris kaliber måste ju genom åren fått erbjudanden från andra föreningar. Kan han nämna några av dem?
- När Blue Fox föll ur ligan första gången gjorde jag faktiskt kontrakt med Ålandsbanken SC som också spelade i ligan. De flög ner mig och Ellinor till Åland för en helg och jag skrev kontrakt med dem. Kontraktet hade däremot en Blue Fox-klausul eftersom det spekulerades att Blue Fox skulle få en friplats i ligan och så blev det. Därför spelade jag aldrig med ÅSC.
- IBK Dalen från Umeå har varit i kontakt med mig kanske tre gånger. Alla gånger har det varit så sent på sommaren att jag redan haft kontrakt. Alligator Malans från Schweiz var också i kontakt en gång. När jag tänker tillbaka så känns det som att jag borde ha provat på Sverige. Det ångrar jag att jag inte gjorde.
- Sen måste jag ju medge att jag alltid trivts så fantastiskt bra i Blue Fox. Vi har alltid haft ett bra gäng här vilket gjort att det har varit lätt att välja Blue Fox.
Säsongen 2011-2012 blev det ändå så att Jori ännu en gång lämnade Blue Fox, men denna gång var det mitt under säsongen som han gick till SPV för att försöka hjälpa dem till ett FM-guld.
- Tommy Koponen, tränare i SPV, var i kontakt med mig redan inför säsongen och frågade om jag var intresserad av att komma in och hjälpa dem. Jag lovade att fundera på det om läget för Blue Fox var under kontroll. När det sen visade sig att Blue Fox säkrat kontraktet i Divari valde jag att ta steget till SPV.
- Strax innan jag skulle flytta till SPV började mina vader krångla. Golvet i Stjärnhallen har alltid varit tufft mot vaderna, men nu var det extra besvärligt. Jag minns en match mot Lovisa Tor borta där jag knappt kunde springa och jag var verkligen fundersam på hur det skulle gå. När jag sen började träna mera i Seinäjoki så blev vaderna gradvis bättre.
Jori i SPV:s speldräkt i FM-finalen mot SSV från Helsingfors.
Foto: Glenn Hägg
- Jag fick en lite annan roll i SPV än vad jag varit van med. Jag hade ju alltid varit van att vara en ledande back, men nu fick jag stiga in i tredje backpar. Jag kände att jag fick tillföra saker till laget på ett annat sätt som till exempel genom att skapa bra stämning.
- För mig personligen kändes FM-guldet som en liten revansch för Globen-förlusten 2006. Även om det inte är samma nivå att spela om FM-guld som att spela om VM-guld. Trots det vill jag påstå att det är svårare att vinna FM-guld än att vinna VM-guld. Jag är väldigt tacksam att jag fick chansen av Koponen och SPV.
Jori fick fira FM-guldet tillsammans med döttrarna Noora och Neea.
Foto: Glenn Hägg
Säsongen 2012-2013 var Blue Fox och nosade på ett återtåg till innebandyligan. I kvalet mot OLS från Uleåborg förlorade man i förlängning i den femte och avgörande matchen.
- Jag var nog besviken efter den matchen, men kanske inte så mycket för min egen skull, jag kände ändå att jag gjort mitt på den högsta nivån, utan jag var mera ledsen för de unga killarna. Jag var mera ledsen att spelare som Robin Holländer, Mikael Nyvall, Jonathan Sjöblom, Jakob Klingenberg och Jhonny Fredriksson inte fick chansen att spela med Blue Fox i ligan.
Truppen från 2012-2013 som var så nära att föra upp Blue Fox till innebandyligan.
Foto: Glenn Hägg
Säsongen 2015-2016 blev den sista för både Jori Isomäki och Johnny Ojala.
- För min del var det kroppen som började säga ifrån. Jag hade problem med vaderna och det blev för kort tid för återhämtning från en helg till nästa.
- Så här i efterhand har jag känt att jag spelade precis så mycket som jag hade behov av. Jag har inte haft något behov av att komma tillbaka.
När vi ändå har pratat rätt så mycket om Johnny Ojala, ber jag Jori beskriva den relation de haft genom åren.
- Ser man till hela min karriär så är nog Jope den person som betytt mest för mig. Vi har spelat tillsammans så länge och i flera olika föreningar.
- Vi visste alltid var vi hade varandra på innebandyplanen. Jag visste vad han skulle ta för löpningar och hur jag skulle tajma passningarna till honom. Det var egentligen väldigt simpla saker som vi körde med. Ibland funderade man varför motståndarna inte läste det bättre än vad de gjorde.
Johnny Ojala och Jori Isomäki jublar över ett av alla de mål de stått för.
Foto: Glenn Hägg
Naturligtvis måste jag be Jori plocka ut en femma + målvakt med spelare från Blue Fox där han själv ska ingå. Tre spelare plockar han snabbt fram, men sen blir det svårare.
- Jag själv är vänsterback och Johnny Ojala är vänsterytter. Sen väljer jag Kim Nyström som center. Det är klart att Daniel Wargh är ett alternativ, men jag tycker att vi med Kim hade så pass bra humor att jag väljer honom. Högerback och högerytter är betydligt svårare. Jag tror jag väljer Markus Backlund som backpar. Jag har spelat med många olika högerbackar så det är ett svårt val. Högerytter är också svårt, men jag väljer Andreas Haglund. Skulle jag ha en målvakt också? Det blir självklart Mikael Enlund.
Vad har Jori då för tankar om föreningens 30-årsjubileum och pensioneringen av hans spelskjorta?
- Där måste jag säga att jag hade stora förväntningar på både jubileumsmatchen och jubileumsgalan, men de blev båda 10 gånger bättre än vad jag hade väntat mig. När spelskjortorna avtäcktes blev det, även om jag var förberedd och visste vad som skulle hända, väldigt känslosamt. Jag var mycket stolt och det var mycket känslor inblandade. Jag klassar nog den kvällen som topp tre av händelser i Blue Fox-karriären.
Föreningen pensionerade spelskjortorna som använts av Torolf "Turbo" Käld, Andreas Haglund, Jori Isomäki och Johnny Ojala.
Foto: Glenn Hägg
Tre spelare med Blue Fox som moderförening har inför denna säsong gjort ligakontrakt, Alexander Nyman, Johannes Vähäkangas och Didrik Lillas. Vad tror Jori om deras möjligheter?
- Om vi börjar med Alexander, så är han i det närmaste klar ligaspelare. Han är en bra ligaback i dagsläget, men jag tror han får rollen som peruspakki i Oilers.
- Johannes är fysiskt och tekniskt otroligt bra, ser vi på de egenskaperna så är han ligaspelare. Det han behöver utveckla är att bli mera effektiv. Han har hela paketet, men behöver producera mera för att knipa en plats i Oilers tuffa trupp.
Jori tror att Didrik Lillas har fördel av att han valde Nurmon Jymy.
Foto: Anders Wingren
- För Didriks del tror jag att han har fördel av att han valde Nurmon Jymy som är nykomling i ligan. Han konkurrerar inte med spelare på samma nivå som i Oilers. Däremot måste han inse skillnaden på division 2 och ligan. Han måste vara mera ödmjuk i sitt spel. Precis som Johannes finns de fysiska och tekniska egenskaperna där. Didrik är mera av en sniper/målgörare än Johannes som är mera all round. Om Didrik får rätt roll i laget så kan han göra 15 mål.
- Vi behöver inte skämmas över de pojkar som vi skickar ut. De är fysiskt bra i skick och de kan uppföra sig.
Hur ser Jori då på sin nya roll som tränare i SPV?
- Jag och Tommy Koponen, som fortfarande är huvudtränare för SPV, har fört en dialog i många år. Vi har ofta diskuterat taktiska detaljer och vi har kunnat jämföra vad som fungerat i ligan och den nivå som Blue Fox spelat på.
- I SPV:s trupp finns bara fyra spelare som jag spelat med. Ville Kuusela, Henri Myllymäki, Sami Koski och Henri Urmas. Jag känner alltså inte spelarna i truppen ännu.
Tommy Koponen har i många år fungerat som bollplank för Jori Isomäki.
Foto: Glenn Hägg
När jag intervjuar Jori har han bara träffat truppen en gång och det var i samband med lagets första samling vid en sommarstuga.
- Jag ser att det blir en utmaning på backsidan. Laget har tappat sin mest bollskickliga back Jyrki Holopainen. Jag hoppas att de unga spelarna får möjligheten och att de vågar stiga fram.
- Det ska bli intressant att följa med ligan igen. Jag har inte haft så bra koll på ligan de senaste åren, så det ska bli intressant att se vad det är för nivå och vad som kommer att funka i ligan.
- Jag ser att Classic, TPS och kanske Oilers är topplag, men jag tycker att vi ska kunna vara med där strax efter dem och fajtas.
Vi kommer också in på ambitioner och målsättningar. Tänker du dig en framtid som ligatränare?
- Där är nog tankarna lite lika som när jag var spelare. Jag har inga ambitioner utan det som jag gör ska vara kul. Kommande säsong blir ett testår där jag får känna på hur det är att igen pendla till Seinäjoki och att lägga ner så mycket tid som det här kräver.
- Jag har inte som målsättning att bli ligatränare, men om den här säsongen känns kul så kan jag tänka mig att bli ligatränare i framtiden och då är det högst antagligen i SPV. Samtidigt känner jag redan nu att det här är precis vad jag behöver som tränare. Jag har varit med så länge i Blue Fox och jobbat med samma lag, så jag behöver en ny utmaning.
Jori bakom bänken i Blue Fox. Nu får vi även se honom bakom bänken i SPV.
Foto: Glenn Hägg
Hur räcker tiden till för både Blue Fox, SPV och familjeliv?
- Man måste ju alltid börja med familjen och få det godkänt av dem och det har jag. Nu när jag har semester, så har jag gott om tid och kommer att delta i flera träningar per vecka i Seinäjoki. Jag vet att det kommer en mörk höst emot och då har jag kommit överens om att delta i en träning per vecka i Seinäjoki och en träning per vecka i Nykarleby. På det kommer då matcher med både SPV och Blue Fox. Jag tycker att det blir ungefär samma antal tillfällen per vecka som jag haft de senaste åren.
- Efter jul blir matcherna viktigare och viktigare och då kommer jag antagligen att delta i flera träningar per vecka i Seinäjoki. Både Tommy Koponen i SPV och Robin Holländer i Blue Fox är väldigt flexibla personer, så det är lätt att komma överens med dem.
Jori Isomäki och Robin Holländer är vana att samarbeta med varandra.
Foto: Anders Wingren
Vad tror då Jori om Blue Fox chanser i den nya Finlandsserien?
- Det är klart att vi tappat mycket och speciellt på backsidan när både Alexander Nyman och Axel Hedman lämnat oss. Truppen är smal, men vi har kvalitet. Farmavtalet med SPV blir viktigt både för oss och för SPV. De har många potentiella unga lirare som behöver speltid. Vi behöver backar och det kan vi få låna därifrån.
- Jag tror Finlandsserien blir en bra serienivå för Blue Fox. Jag tror att många kommer att vara förvånade över hur bra nivå det kommer att vara i Finlandsserien. Division 2 var för låg nivå oss och det var många matcher som vi på förhand visste att vi kommer att vinna. Det kommer det inte att vara i Finlandsserien.
- Vi har lyft upp de tre egna juniorerna Arvid Nybäck, Casper Nyvall och Daniel Back i träningsringen. Jag hoppas att de fortsätter att kämpa på träningarna i sommar, så kanske nån av dem kan få chansen att spela i Finlandsserien i vinter!
Vad är ett bättre sätt att avsluta intervjun med Jori än att han lyfter fram tre nya spelare som ska bära fram föreningen mot en ljus framtid? #blåtthjärta
Den första delen av intervjun hittar du här: Mr. Blue Fox - Jori Isomäki - del 1
